Igår var en förfärlig dag. Matte körde mig i den lilla röda bilen till djurdoktorn. Sedan ledde hon in mig i ett rum och där blev jag dumpad!
Och nersövd! Sedan rotade dom runt bland mina tänder och bestämde ihop med matte att ingen tand ennu skulle plockas bort. Phuuu!

Matte hämtade inte mig förren på eftermiddagen då jag kände mig allvarligt bakfull och sur.

Idag var en deffinitivt bättre dag. Matte sade till mig och Stina att vi skulle få kompensation för gårdagen, så jag tog matte på en liten motionsrunda på Grimstafältet....

Vi gick och vi gick, i koppel bredvid varandra Stina jag och matte. När vi till slut kom ut på fältet knäppte matte loss oss.

Till saken hör den att jag lurat matte genom att vara fantastiskt lyhörd och duktig på kursen i tisdags.

Matte tränade inkallning några gånger, jag var sådär...idag då. Så plötsligt hörde jag något kul i skogen!
Så jag stack helt enkelt dit. Stina och matte stod kvar länge och väntade på mig där vi skilts åt. Dom diskuterade mig med en man och hans hund. Men jag var och förblev borta.

Matte såg otäcka bilder på mig och olyckor passera i huvudet...

Så började hon och Stina springa runt i djupsnön och ropa som galningar. Förstår inte varför dom skall oroa sig så. Helt plötsligt såg dom ju mig en bit bort. Fast faktum är att matte inte alls är lika rolig som tio dagisbarn som rullar snöbollar åt mig!

Jag ignorerade matte totalt. Under tiden hon pratade med dagisfröken och alla barnen passade jag på att bita i stavarna på en gammal man som var ute och skidade. Men då fick matte nog och gick dit och kopplade mig.

Jag lade nu märke till hur svettig och röd i ansiktet matte var.

Dagisfröken berättade att barnen rullat jättelika snöbollar och att jag kraschat dem. Det var mycket populärt sa hon!

Matte blir aldrig arg på mig. Det vet jag. Dessutom borde hon vara tacksam för motionen jag gav henne idag :)

<3 <3 <3